Tänka framåt
Ibland när jag sitter med ett manus och det känns tungt, när man kört fast någonstans eller av någon anledning det känns som det inte går, kastar jag en blick på väggen ovanför mig där jag för det mesta sitter och skriver. Där sitter bland annat en del skrivtips som jag samlat på mig efterhand, dessa är viktiga på ett sätt, men det är inte till dessa jag vänder mig för att komma in på rätt spår igen.
Det är till dem här.
De påminner mig om att det går att lyckas, även om det ibland känns tungt, speciellt när det gått några år där man arbetat uteslutande med samma projekt som man av en anledning vill hålla nära sig, som mitt fantasyprojekt som endast ett par personer läst hittills.
Tankarna dyker upp särskilt när jag sitter på planeringsstadiet:
”Är det här något läsaren skulle gilla?”
”Är det något jag själv skulle vilja läsa?”
”Det blir inte för klyschigt?”
”Är det spännande?”
”Vill jag fortsätta läsa?”
Listan kan göras oändlig.
En stadig blick på dessa kan lyfta slöjan av negativa tankar och få fokus tillbaka. Det går. Det är möjligt.
Detta är första gången jag utmanat mig på det här sättet, fem hela manus som jag håller nära mig själv. Och varför har jag inte skickat dem någonstans, fått någon annans intryck av arbetet hittills? Svaret är för att jag vill göra det här på mitt sätt, skriva hela berättelsen slut, kunna gå tillbaka till första manuset om jag så vill och göra förändringar utan att känna press utifrån. Där händer en hel del på fem manus har jag lärt mig, även om jag endast är på den fjärde delen just nu.
Väggen säger mig att det går, även om dem lockar mig återvända till gamla välbekanta karaktärer som det ibland känns som jag tappat kontakten med. En dag kommer jag troligtvis återvända, uppslag finns, minst ett ligger och gror i huvudet för tillfället…
