Frusen axel
En förklaring till varför mitt skrivande har varit begränsat hoppa jag över i mitt tidigare inlägg. Detta är en sammanfattning av vad som hänt så om du är här för att läsa om min skrivprocess kan du sluta läsa här för denna gång:
Augusti 2021.
Jag har inget exakt datum när det bröt ut men det är mindre viktigt. Det som jag minns tydligast är att det började någonstans mellan covidvaccin dos ett och två för min del i halva augusti.
Tillsynes från ingenstans började det värka i höger axeln. Min första tanke var att jag överansträngt axeln eller fått något i kläm som skulle ge med sig efter ett tag Till en början var det inget som störde direkt, var mest irriterande.
Under september/oktober blir det allt värre. Det går till en punkt när jag inte längre kan sträcka armen rakt över huvudet eller sträcka den bakåt för att stoppa ner en tröja i byxorna t.ex. Sitta vid en dator blev allt mer smärtsamt, speciellt att använda musen.
Det var däremot inte det värsta - det var nätterna.
Det var omöjligt hitta en bekväm sovställning. Tre gånger per natt var det till att gå upp och ta något kallt och kyla ner axeln, det enda jag hitta som fungera.
När månadsskiftet till november kom och smärtan fortsatte utan förminskad styrka tog jag kontakt med sjukvården. Fick omgående en tid hos en sjukgymnast. Efter undersökningen konstaterar han diagnosen frusen axel. (Mer känd som frozen shoulder men det är skuldra och i mitt fall var det axeln det handla om så inte felöversatt.)
Han berättade för mig det kan ta upp till 18 månader innan jag är 100 % frisk i axeln igen, alltså räknat ifrån när jag först fick symtom. Det var inte vad jag ville höra. Jag fick en del tips på vad jag kunde göra för att lindra smärtan som visade sig hjälpa, som att låta armen dingla fram och tillbaka typ trettio gånger i rad flera gånger per dag när smärtan satte in.
En annan sak var att kyla ner den men det visste jag redan. Jag hade även köpt ett axelskydd som jag mest tänkt försöka använda på nätterna men det visade sig fruktansvärt obekvämt sova med, dock använde jag den till och från dagtid. Han erbjöd mig även kortisonsprutor men jag valde att avvakta med det för stunden, vid det här laget visste jag inte om smärtan fortfarande skulle bli värre eller om detta var det värsta det skulle bli.
Samtidigt blev jag varnad att det en dag kunde gå över till nästa arm, en tanke jag inte ville tänka på.
Med diagnosen hade jag något att förhålla mig till i varje fall.
Smärtan fortsatte men med tipsen gick det lindra den värsta för det mesta även om jag fortfarande inte kunde lyfta armen ovanför huvudet, vilket jag inte kunnat på månader vid det här laget. Som tur är var vänsterarmen frisk och min dominerande arm. Det betydde att jag inte behövde ställa om allt i livet. Som en högerhänt kan tänka sig, tänk om du en dag måste göra allt du i normala fall gör med din högerarm med vänster istället? Inte kul, allt blir bakvänt.
I december 2021 runt jul tror jag det var vaknade jag en morgon och konstatera jag hade sovit en hel natt för första gången på månader. De senaste veckorna hade jag sakta med säkert sovit bättre och bara varit uppe en till två gånger istället för tre gånger per natt. Det var en enorm lättnad.
Det blir februari 2022.
Jag vaknar en morgon och utan att tänka mig för sträcker jag armarna över huvudet för att sträcka ut som man gärna gör på morgonen med den stora skillnaden att den här gången följer högerarmen med upp – smärtfritt. Det blir den bästa dagen på månader. Såklart var det inte tillbaka till det normala bara för det. Jag var mycket försiktig anstränga armen. Där kom en del bakslag när smärtan kom tillbaka igen som hugg i axeln men inte den konstanta smärtan som innan.
Äntligen började det kännas ljust igen.
Tanken på att det skulle 18 månader innan armen blev bra satt fortfarande färskt i minnet. Var ju långt ifrån så långt kommen.
En lördagseftermiddag i mars månad efter jag varit ute tror jag knappt det är sant. Vänsterarmen känns konstig. Vad är det nu frågan om? Vaknar dagen efter med att vänsterarm är lika dålig som högern varit. Känslan av uppgivenhet svämmar in. Börjar omedelbart följa de råden jag fått för högern med skillnaden att allt är bakvänt nu. Vid minsta grej måste jag tänka mig för vad jag gör. Värsta blev att bädda sängen om morgnarna, det gick inte att hålla i täcket något jag inte hade problem med på det sättet när jag hade ont i högern.
Tre dagar.
Det var hur länge smärtan satt i innan den lättade.
Juni 2022.
Och statusen idag?
Högerarmen skulle jag säga är tillbaka på höga 90 % idag. Där är fortfarande en del dagar när den bråkar lite men har knappt behövt kyla den alls, ett par gånger sedan mars månad.
Vänsterarmen beter sig fortfarande konstigt. Den värker till och från men det har inte brutit ut som i högerarmen mer än de där dagarna i mars hittills och jag hoppas innerligt det fortsätter på det sättet. Tyvärr är jag medveten om att det kan bryta ut med full styrka i den när som helst. Förhoppningsvis ska det aldrig hända men det får tiden utvisa som man säger.
Allt det här stoppa mitt skrivande, kanske en dålig ursäkt för det för jag vet jag kunde fått in några timmar dagligen när smärtan inte var hanterbar. Nu gäller det att försöka hitta tillbaka till alla rutiner igen, vilket jag hoppas snart ska ske.
Jag ber om ursäkt, det här inlägget blev längre än jag föreställt mig. För att vara ärlig är det nog blev det längsta jag skrivet på oroväckande lång tid i en sittning vill säga.
Till nästa inlägg, njut av vädret och ha en skön sommar!
