Anteckningar
Känslan när man öppnar sitt anteckningsblock första gången på flera veckor och den första frågan som dyker upp är: hur långt var jag egentligen kommen?
Bläddrar igenom sida för sida och bara känner: hur har jag tänkt här?
Vad som en gång kändes som självklarheter är plötsligt ett stort frågetecken. Det är farligt lägga ifrån sig ett manus i planeringsstadiet såhär lång tid upptäcker jag. Medvetet som det var att släppa taget ett tag börjar jag ifrågasätta vad jag tänkte på när jag gjorde det. Det hade helt klart varit bättre göra planeringen klar först, tyvärr enkelt vara efterklok…
Även om jag sa till mig själv att helt släppa manuset ur tankarna har nya frågeställningar dykt upp undertiden. Det mest påträngande har varit att innan jag anser att hela den här serien är klar, måste jag byta namn på två ansenliga karaktärer och platser för så som dem är nu kommer inte fungera. Det går bra i råmanus versionen men jag tvivlar på hur det ska bli sen…
Samtidigt vet jag inte hur det blir med den femte delen, om det blir till att planera den också nu eller om den ska skjutas på framtiden till del fyra är planerad och skriven. Det kan ställa till problem försöka planera båda på samma gång, kan låsa mig i handlingen på ett sätt som stör mer än hjälper. Det hindrar dock inte mig att göra förberedelser inför femte delen.
För att komma igång med hela processen igen får man kanske ta och skriva en novell eller två och hitta tillbaka in i känslan, eller bubblan eller vad man nu vill kalla det för.
