Viljan att bli bättre

Det finns bara ett sätt att utvecklas som skribent, och det är att skriva och åter skriva.

   Sedan jag fick I Stormens Centrum utgiven som e-bok, har jag arbetat på en uppföljare. Hittills har jag egentligen skrivet två nya uppföljningsmanus sedan dess, men ingen av dem har fått mig att säga, ”ja, just den här tror jag extra mycket på”. Desto fler jag skriver, ju mer kryper känslan sig på mig att manusen liknar varandra alltför mycket, och det vill jag inte. Det sista jag vill, är att mina verk ska vara alltför förutsägbara, något som jag kan uppleva att de blir just nu.

   Därför har jag bestämt att med det här manuset jag ska skriva härnäst, där ska jag ta ut svängarna, försöka överraska lite, ”gå tillbaka till grunderna” lite eller vad man ska kalla det. Tänker inte gå in på vad det betyder här, återstår att se om jag lyckas, och sen se hur mina läsare reagerar, förhoppningsvis positivt.

   Ett av mina problem är att jag ibland ställer orimligt höga krav på mig själv. Jag vill få ut för mycket och sen när resultatet inte blir som jag tänkt mig, kan hela projektet gå i stöpet. Det hoppas jag inte ska hända den här gången.

   Min vilja är jag ska utvecklas som skribent efter varje manus jag skriver, ibland lyckas jag så att även jag själv märker det, andra gånger känns det som jag tar ett steg tillbaka i stället.

   En annan sak jag även försöker göra är att utmana mig själv med skrivandet, testa nya genrer och så vidare, men även på andra sätt.

   För ett par år sedan nu, fråga en vän mig om jag inte kunde skriva in den personen i en mina böcker/manus. Det lovade jag att göra. Det är något jag aldrig tidigare gjort tidigare, försök basera en karaktär på en levande människa, det ställde helt nya krav på mig. Jag ville inte ta ut svängarna för mycket, eller för lite för den delen, jag ville ju personen skulle känna igen sig, förhoppningsvis i viss mån i varje fall.

   Det blev en riktig utmaning, men jag tror nog att jag lyckades ganska bra. Reaktionen jag fick, säger mig så var fallet. Om jag någonsin kommer testa göra något liknande i framtiden vet jag inte, men en gång kan jag i varje fall säga jag gjort det.

   Jag har ofta frågat mig varför det är svårare göra uppföljare? Svaret är att jag inte riktigt vet. Det räcker man ser en film, uppföljare har en tendens att inte vara lika bra som originalet. Varför? Åhöraren har större krav, det är det enda svaret jag kan komma fram till, för så är det för min del.

   I förberedelsearbetet till att det här nya manuset kan bli den ”officiella” uppföljaren, har jag försökt lägga ner extra tid på att fylla i luckor som dykt upp. Dock vet jag att när skrivprocessen väl kommer igång, kommer där att dyka upp nya, för det har där en tendens till att göra. Men det brukar för det mesta lösa sig under resans gång. 

7 sep 2012

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)