Små frön

Tror det var någon gång förra året jag skrev här att jag tänkte pensionera en av mina trogna karaktärer, i varje fall för ett tag för att sen återvända. Den sista tiden har ett litet frö till en idé börjat växa i mitt huvud, det är långt ifrån så långt kommit att den börjat blomma ut, men tillräckligt för att ge mig förhoppningar för framtiden och den här karaktären. Mina trogna läsare tror jag vet vilken karaktär det är jag syftar på, men nu lämnar jag ämnet för den här gången.

 

Uppföljare. Fortsättning. Del 2. Det är något som gett mig kramp i huvudet de sista månaderna. Vid det här laget borde jag vara i fullgång med skrivandet med mitt fantasymanus men… det vill sig inte… En dag sa jag till mig själv: nu f*n ska du börja skriva, du är redo och dem problem som inte är lösta än löser sig under arbetets gång. Jag började skriva. Efter två sidor in på kapitel ett stannade jag upp. Fullständigt missnöjd. Ingenting i texten lät som jag hade tänkt mig. Tror jag suttit med texten ett par timmar vid det här laget, jag bara skakade på huvudet, sparade det jag hade och stängde ner kapitlet. Sedan dess har jag inte försökt igen.

   Kanske beror det på att det är sommar, att det är därför det inte vill sig. Jag har aldrig lyckats skriva något vidare under den här tiden på året – någonsin – fråga mig inte varför för jag kan inte svara på saken.

   Felet jag gjorde när jag skrev klart del ett, var att jag direkt skulle skrivet de första kapitelen i bok två så jag hade en grund att utgå ifrån. Redan då hade jag en bild av hur jag ville gå vidare, frågan jag ställer mig nu – varför gjorde jag inte det? Svaret: okunskap och dålig framförhållning, jag lär mig fortfarande hur jag ska göra och det ger alltid nya problem.

 

Sen har jag ytterligare ett projekt som ligger. Det är något som jag inte har rört på flera år, trots att jag har lovat jag ska göra det. Det vill sig inte med i heller. Kanske behöver jag lägga mitt fantasymanus åt sidan och försöka läsa på lite om det här manuset istället, men det känns inte lockande. För jag vet hur mycket research jag har att göra på det här manuset, det är en farlig massa och kommer ta lång tid i anspråk. Det är inget som känns lockande nu, inte alls.

Inte gör det saken bättre att jag igår fick ett privat besked som man aldrig vill få. Det sätter en massa tankar i rullning som gör det svårt koncentrera sig på skrivandet.

   Att vara författare är något som kan vara ensamt ibland har jag lärt mig, det är en av sakerna med skrivandet som jag gillar, det och se min berättelse växa fram och sen efter publicering få läsarreaktioner. Det var länge sedan jag fick någon sådan nu, det är kanske det jag behöver för att hitta inspirationen till att sätta mig ner och skriva igen på allvar.

12 jun 2014

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)